Nu har liten kommit.
 den 15 Januari kl.22:30 började mina första värkar...
kl.4 ungefär så stod jag inte ut längre, då dom vart krafftigare o varken jag eller Fredrik kunde sova.
  vi åkte in, och det var en hemsk resa ner, jag satt i baksätet o hängde över bilbarnstolen, och värkarna va hemska.
när vi kommer fram så är Sandra där för o hämta Jill.
 Kändes jobbigt o lämna bort henne, men värkarna fick en o tänka på annat.
väl inne på förlossningen så vart vi mottagna av Fredrik's kompis' tjej's mamma som jobbar där.
 vi fick snabbt ett rum, fick byta om o så tog dom CTG-kurva.
 Dom kolla hur öppen jag var, 5cm.
  fick använda lustgas, o värkarna vart jobbigare, o tillslut bad jag om o få bedövning, i ryggen.
 när jag väl fick det så kunde man verkligen slappna av o äta lite.
sen började det trycka på...dom kollade hur öppen jag va, o tillslut va jag uppe i 10cm.
 allt gick så fort, prövade förlossningspall eller vad det heter, då gick vattnet..
Det var hemskt smärtsamt, och det syntes att det var mycket jobbigt för Fredrik att se mig i sån smärta.
 sen fick jag ligga på sida, o tillslut låg jag o jag trodde jag skulle gå sönder, men de gjorde mest ont i rumpan, som om bebbe försökte ta sig ut där..

 o tillslut så börja huvudet komma ut, men jag kände för o ge upp, sista krystningen så ville jag bara lägga av, men då kom han, o direkt när han va ute försvann smärtan.
 han va underbar.
o så söt.

16 Januari 11:56 föddes han.

13½timme efter första värken så va han ute, det gick ovanligt fort.
och alla barnmorskorna va imponerade att jag skötte mig så bra, o att jag hade sånt tålamod när dom sydde o höll på.
 o tro mig, när dom syr, det känns knappt, speciallt inte efter de jag kände. =/

så nu har vi våran älskade Leo här.
    

3890g o 52cm lång.

    AJ, har fortfarande ont i ryggen, vaknade nästan stel igår, för i förrgår förlängde jag naglarna på en av svärmors väninnor, och då satt man inte så bekvämt i fyra timmar (med en kort pause), så min rygg klagar, eller snarare svanken.

Sen är man kissnödig o hungrig om vartannat.

  Lillen kickar mig på dagarna, och nätterna ligger jag o snurrar i sängen... har svårt att sova, mycket som far genom huvudet.

 På fredag, lördag och söndag ska jag jobba...kul...inte om jag har så här ont...men men, får stå ut, måste jobba ihop lite lön.   

 dock är de bara 6h på fre, 7h på lör & 6h på sön.
 Ska försöka åka ner själv på lördagen och söndag, får se hur bra man orkar det, det är ju trotts allt 2-2½ timme till jobbet härifrån.

 Fredag åker jag dock med Fredrik tidigt på morgonen när han ska ner o jobba, och då fyller även pappa år, så efter jobbet så ska jag förbi där så han får en present av oss, sen blir det direkt hem o sova så jag orkar med helgen.

Fast jag knappt har någon mage (ännu) så känns allt tyngre o jobbigare, pulsen är starkare, hjärtat större och mina järntabletter känns viktigare och viktigare, har alltid haft lite brist på järn, och nu tar liten allt jag har, känns det som.

Barnmorskan älskar att sticka mig o sno mitt blod, hon har fått göra det två gånger nu (före och efter att jag gifte mig, så papper o allt skulle bli rätt).

 Sen stack dom mig på akuten när jag mådde dåligt av yrsel o skumma symtom för ett tag sedan, så min sprutskräck börjar bli lite...mindre hemsk.
Tycker fortfarande inte om sprutor o nålar, men måste man för litens skull så måste man.

Jag känner mig lat på dagarna, trotts att jag går o lägger mig vid 22, sen upp vid 5 o kissa, sen försöka sova tills 10, sen är man ute med Jill tre gånger under dagen, vilket blir minst en halvtimmes promenad (vilket rekommenderas när man är ovan att träna). 

Skulle dock vilja åka och simma, utan att pressa mig till det yttersta, bara nöjessimma.

 Sen i vinter lär man väl få ordentligt med motion, när all snö håller emot.

Dags att uppdatera lite mera igen, borde skriva oftare, men det händer inte så mycket nytt med lilla magen. =P
Den är fortfarande liten, växer gör den nog, men knappt märkbart.

Väger 51,7kg sist jag vägde mig, o låg på 49kg innan jag vart gravid, och har gått 18veckor i måndags, snart halvvägs.

Det är löjligt hur mycket man kan längta, men ibland blandas det med lite oro, oro inför hur det ska gå med allt.

Jag känner mer för att jag vill jobba lite mera, men när jag väl är på jobbet känner jag inte att jag är till någon nytta, min ork är inte som den borde vara, blir trött så fort o lätt, o att sätta sig på huk sen resa sig känns som ett maratonlopp, förstår inte hur jag ska klara det när jag är runt vecka 35... =S

Men nu får man väl en hel del träning i och med att jag “springer” upp och ner för trappan med alla saker, för nu har vi ju fått börja flytta ner, vi har nog kommit ungefär halvvägs i att flytta ner allt. =)

Jag kan ju inte bära hur tunga saker som helst, så jag bör ju ner småsaker, och sen när Fredrik kommer hem vid 17-18tiden så äter vi o bär ner lite större saker.
Någon av hans vänner ska nog komma förbi o hjälpa oss med Kylen och frysen någon dag snart, för det kommer nog bli lite risk för att jag inte kommer orka, och vill inte pusha mig till gränsen heller, men sitter iaf inte och slöar (så mycket).

Nu börjar det iaf bli lite rutin i vardagen för mig, eftersom jag inte jobbar så mycket.
En typisk dag:

Fredrik ska ju åka vid halv 5 på morgonen, då går jag upp på toa och säger hejdå, sen går jag och sover tills 10, då går jag upp på toa igen, ut med hunden så hon får göra sitt, sen går vi in och äter frukost.
Iom flytten nu så spenderar jag mycket tid att flytta saker ner för trapporna, sen vid 13tiden så vill Jill ut igen, sen äter vi lunch.

Sen vid 16:30tiden så hör jag med Fredrik hur långt hemåt han kommit så jag vet ungefär när maten ska vara klar (fredagar slutar han ju 13:30 så då hinner han hem o hjälpa till med maten).

Sen när Fredrik kommit hem så umgås man, sen ska Jill ut igen.

Sen har det blivit att jag måste äta en macka innan jag ska sova, för jag är så hungrig igen, försöker undvika att dricka precis innan jag ska sova, för även fast jag går på toa innan vi lägger oss vid 22-23tiden så är jag super kissnödig igen vid 4:00-4:30... Tur att Fredrik ska upp då o väcker mig så jag får en anledning att tvinga mig upp o kissa. =P

Jill tycker nog att jag börjar bli lite tråkig ju längre in i graviditeten jag kommer… hon vill konstant busa, och hon har börjat nafsa o dra i fingrarna mera för o få mer uppmärksamhet.
Man tycker det är jätte jobbigt, men hon känner sig väl lite utanför, eftersom jag knappt orkar busa någon längre stund, och får ont i magen om jag rör mig för häftigt, min kropp tycker inte riktigt om det här, men den är duktig. =)

Förut kunde jag ju iaf kasta bollar o repknutar ute åt henne, och försöker göra det nu med, men mina ben vill bara sitta hur mycket jag än tvingar dom att stå, nu är dom ju trötta efter allt spring i trappan, tycker synd om knäna när man bär saker nerför… och uppför känns som 300meters sprint. =/

Tur att Jill har perioder då hon bara vill gosa, det är mysigt, och att hon är så trött på morgonen, men vid 10 så MÅSTE jag upp och kissa, och då är det såklart att hon också vill ut, rätt ska vara rätt. =P

I torsdags var första natten i nya lägenheten, vi lyfte ner madrassen o det, och det var mysigt, men svårt o somna eftersom allt va så spännande o nytt.

Och vid halv 5 på morgonen så var det jätte kallt, så jag fick sno Fredriks täcke när han skulle åka, och Jill värmde mina fötter. =P

Vi vill ju helst inte ha elementen på nu, eftersom dom drar så mycket ström, så jag ska nog börja sova i mjukisbyxor o linne.
Fick ett matchande sett av mamma förut, svart linne/tröja med svarta matchande mjukisbyxor i lång moddel. =P

Mysiga att ha inne, ska nog bli mina nattkläder. =)

Magen gör konstant ont… eller snarare ömmar, fast den töjs ju och växer så det är väl förståligt.

Är glad att jag inte spurtar i storlek, då skulle det nog göra ondare, nu växer ju min mage så långsamt, och det hoppas jag den fortsätter med. =D

Föredrar liten mage, jag har inget emot andras bebis-magar, men jag känner inte att jag vill ha en jätte kula… men oturligt nog kan man inte välja, så jag får bara hoppas på att jag inte blir för stor. =P

O bebis kickar/slår mig ofta, riktigt hårdhänt nu faktiskt, så jag förstår inte hur jag ska stå ut sen när liten blir större, är ju så stark redan nu, eller så vet liten va de ska slås för o kännas mest.

Men det är mysigt på sitt eget lilla sätt. (A)

Längtar lite tills Fredrik kan lägga handen och känna sin skapelse.

För varje idé och förslag gällande barnet o allt vi planerar så känns det mer och mer som om han kommer bli en superbra pappa.
Vi vill uppfostra på ungefär samma sätt och har ungefär samma gränser, och ju mer vi pratar ju närmare kommer vi.

Hans ögon tindrar när han tänker på liten, allt känns så bra.

Har ju även fått moderskapsintyget, så det borde jag verkligen skicka in, men har svårt att få tag i adressen just nu eftersom internet ligger nere för oss, tele2 har problem här… inte ens hemtelefonen fungerar. =(

Men men, det är ju minst 20veckor kvar tills liten ska komma till världen, så vi hinner, tänker inte lägga det på hyllan så jag glömmer det, men behöver inte stressa som en tok (ännu).

Och jag vill till Ikea, just nu för att köpa lite nya saker till köket, tallrikar framförallt, har haft söner typ 2stycken…då det börjar bli brist, och djupa tallrikar har vi bara två stycken...

Bebissaker har vi en “liten” lista på vad vi ska köpa när det börjar närma sig lite mer, madrass, täcke och sådant mer nödvändigt.

Allt börjar falla på plats nu, och tror allt kommer kännas lugnt och skönt nu när vi äntligen fått flytta till större, man får lite mer egen plats, och kan gå undan mer om man vill va lite ifred.

Jill får mer yta att röra sig på och blir lugnare, så nu kanske vi äntligen kan må super och verkligen trivas och koncentrera oss på mer viktiga saker ist för stress av allt som “borde göras”.

Speciellt nu när vi har diskmaskin så man slipper tänka på disken på samma sätt (ska nog köpa en billig nyare, hittat än för 1995kr som är energisnål, men det får vänta lite) och då har man mer tid och ork till att hålla ordning på allt annat.

Plus att nu har vi miljoner skåp så allt får plats. =)

Känns skönt det här.

Nu måste mina fingrar vila, uppdaterar mer sen någon dag.

Ha det bra.

Hej.

Fredrik o jag fick visning på huset, men vi avboka, vart så tveksam...

O har precis suttit o kollat försäkringskassans hemsida... mycket man inte riktigt fattar.

  Min mage växer knappt.   
Den är ju större än va den va innan jag blev gravid, men den går ju o dölja, o jag har ju gått ungefär en tredjedel av tiden, får se om den spurtar sen, jag gillar att den inte är så stor, men känns så overkligt att man är gravid, ser mer ut som jag ätit för mycket.   

 Här är en bild på min mage från i början av Maj o nu idag...
   << Klicka på bilden för o se den i större.

Och på första besöket hos MVC (mödravårdcentralen) så vägde jag ungefär 47,5-48kg och då va jag ungefär i vecka 10 (om jag minns rätt).
 Nu 5-6 veckor senare så väger jag 49,5kg.

Jag vägde runt 49-50kg innan jag vart gravid så.

  Får se hur stor jag blir. =P

Den 29de Juli, alltså om en månad, så ska jag o Fredrik på Ultraljud, det blir spännande, och den 30 Juli så ska mamma följa med mig till barnmorskan kl.8 på morgonen, för o sen åka o jobba båda två.

   Nu har vi tagit det stora steget.
Igår 6/6-2010 så gifte sig jag och Fredrik oss.
 Våra föräldrar närvarande, då vi inte ville ha något stort och livligt party.

Allt gick bra, och nu har vi varandra, för alltid.
  Och när lillelilla tittar ut så är vi allihoppa en enda familj, inge krångel.

Känns så skönt att ha det ur vägen.

    Så lycklig. =)

Iaf, vi var ju has barnmorskan den 2 Juni, hon skulle ta blodprov, och jag hatar ju sprutor, så jag grät som en tok, men det gick bra.
  Dock är jag fortfarande öm o lila i armväcket, men får skylla mig själv att jag inte satt 1000% still.

  Sen den 5e var vi i stockholm hos mina föräldrar, för jag skulle jobba 11-16, och efter en halvtimme på jobbet började jag se suddigt, mest på vänster öga... jag tänkte att det går nog bort om jag dricker ordentligt, men de höll sig kvar, o sen började kordinationen bli lite fel, och jag domnade bort i handen o lite i käken..
 Jag kunde inte riktigt se all text om jag försökte läsa en rad, hur stor den en var, och jag vart lite skrämd.
  Fick ringa sjukhus, och dom tyckte jag skulle åka in direkt ifall det var en propp.

 Mamma skjuttsa mig, o stannade alla 4timmarna vi var där.

  Fick ta blodprov, vilket gick bättre denna gång, och  det syns inte alls att jag är stucken.
  Dom tog tempen o blodtryck, men verkade inte hitta något fel.

bortdommningarna kom o gick under dessa 4timmar, tills dom örsvann, men ist kom en förskräcklig huvudvärk...jag trodde jag skulle dö.

  jag fick två verktabbletter som inte skulle påverka bebisen, och dom ville ha kvar mig över natten, men eftersom mitt bröllop skulle komma dagen efter så kunde jag inte, så jag fick åka hem, om jag lova att komma tillbaka om det vart värre, eller kom igen.

  Idag mår jag bra, igår innan bröllopet spydde jag små skvättar tre gånger, men tror det var mycket nervositet.

 huvudvärken är helt borta, och nu har jag bara en rinnig näsa, eftersom jag satt i helterneck klänning i skuggan en stund igår, solen flytta på sig väldigt fort.

Vi ser lite stela ut på bilden...nervösa. ;)  

Iaf, ska se om man kan ta sig an mer disk, vart ju lite efter igår. =)

   Lycka till alla.

Jag är nu ungefär i vecka 11-12...mer exakt får vi veta på ultraljudet senare.

  Jag mår illa dagligen, men bara lite...är väldigt seg av mig.

Jag har spytt ännu en gång, den 21 Maj, första gången var den 10 Maj...så jag står ut.

Hoppas på att illamåendet släpper snart, för det är jobbigt att arbeta o springa runt o må illa, o inte vara säker på om man kommer spy eller ej.

Josse ska iaf följa med mig till barnmorskan nu den 1 Juni, för Fredrik jobbar, och jag kommer inte klara av att sitta där själv när hon tar fram sprutan..   

Sen igår var jag och Jojo i Norrtälje o sprang runt i lite butiker, för jag måste få tag i kläder som jag kan ha på mig när magen börjar växa mer o mer, fick tag i två söta klänningar, en ljusblå o en svart me vita prickar, dom sitter lite löst över brösten och får plats med en stoor mage under, dom kostade 149kr/st, så det var ett bra pris. =)

Dock behöver jag byxor, för dom som är vidast runt magen, som ALLTID glidit ner när jag haft dom förut, spänner runt magen när jag sitter, o små spänner när jag står...inte mysigt...

o nu vet alla föräldrarna, Mina föräldrar vart ju informerade för ett par veckor sedan, den 10maj ungefär, och Fredriks pappa berättade vi för igår kväll, och han reager jätte bra. =)

Och Fredrik ringde sin mor idag tydligen, och hon reagerade också rätt bra tydligen, blev glad. 

 och igår la jag på korten till fredriks mamma, pappa & morfar o mormor, inbjudan till bröllopet den 6 Juni....Fredrik är super nervös, så imorgon lär han få sammtal från dom, och hans morfar lär ju bli lite chockad över bröllopet, och sedan när vi avslöjar varför bröllopet kom så fort, för att det växer något i magen...de lär ju inte chocka mindre. =/

   måste förbereda allt inför det också...o jobba, o barnmorskemötet....o Jill ska vaccineras igen...så mycket, på så kort tid.

   Och glöm nu inte morsdag den 30de Maj!!

Idag var man hos barnmorskan då, på inskrivning som det så fint heter.

 Det vart lite krångel då jag inte skulle till den barnmorska jag blivit informerad att jag skulle till, men allt löste sig och fick komma in en halvtimme efter att jag egentligen skulle vart där.

Fredrik var så klart med, lugn som en filbune, medans jag nästan klättra på väggarna..

Jag fick börja med ett urinprov, för att dom ska testa äggvite och sockerhelt typ...mitt var normalt.

  Sedan fick jag göra blodprov, ett stick i fingret, jag hatar nålar o stickor o sprutor...så jag va ännu nervösare...men de gick fort, o stack till som vanligt...hon sammlade en droppe var på två test...grejer   

 För o testa mitt blodsocker och sånt, det var ochså normalt.

Sedan tog hon blodtryck, jag tog några djupa lugnande andetag, med tanke på att jag precis fått nålstick och va på ett främmande ställe o allt är så nytt, hon linda mätaren runt armen, den pumpades upp...gick en liten stund, så pep den o mitt blodtryck var normalt, även fast jag kännde mig hypernervös. =)

  Jag fick även väga mig, 49kg...som vanligt alltså.

Alla värden va normala, och med tanke på att jag alltid varit smal så va vikten rätt normal också.

Sen va de in på hennes kontor och fylla i en journal, allt från sista mensens första dag, första positiva gravid test, om man är allergisk, om föräldrarna har någon allvarlig sjukdom, om man blivit oppererad, om man haft könssjukdommar (har jag aldrig haft  )  ...det tog ju drygt en halvtimme att få allt klart.

Så fick vi en ca 3cm tjock bok om allt möjligt om graviditeten, och tiden efter, den är super bra.

  sen bestämmde vi nästa möte: 1 Juni, då hon även ska sno lite blod från mig...jag som är sprut rädd...   

Hon berätta att hon även skulle skicka info till ultraljudet så att dom ska skicka kallelse, som vi fått 29 Juli tror jag de va, spännande. =)
  Man kan också få bild på bebisen, ett ulltraljuds fotot för 50kr, det ska vi ha. =)

Så, en jobbig dag är avklarad.

   Nu är det bara väntan...